Rasinfo
Ursprungsland : Belgien
De belgiska vallhundarna är uppdelade i fyra varianter:
Groenendael långhårig svart
Laekenois strävhårig röd
Malinois korthårig röd
Vid slutet av 1800-talet fanns i Belgien ett antal vallhundar
av skilda typer och olika pälsvarianter. En grupp ledd av
professor A.Reul från veterinärmedicinska högskolan i
Cureghem bildades för att bringa lite ordning och A.
Reul kan anses vara den verklige pionjären och grundaren
av rasen.
Rasen antogs officiellt 1891-1897. År 1891 bildades en rasklubb
i Bryssel och samma år organiserade professor A. Reul
en granskning av 117 hundar i Cureghem, vilket gjorde det
möjligt att uppskatta numerären och att välja ut de bästa
individerna. De följande åren påbörjades ett avelsurval
bl.a. genom att linjeavla på vissa hanhundar.
År 1892 presenterade rasklubben en första mycket
detaljerad rasstandard. Bara en enda ras med tre pälsvarianter
blev tillåten.
Då rasen var den vanlige mannens hund och därför utan
status var det först år 1901 som de första belgiska
vallhundarna blev registrerade hos den belgiska
kennelklubben.
Under de följande åren föresatte sig uppfödarna att ena
typen och rätta till felen. Ungefär år 1910 hade den belgiska
vallhundens typ och temperament blivit befäst.
Frågan om olika varianter och tillåtna färger har orsakat
många schismer. Däremot har det som rör morfologin,
temperamentet och anlaget för arbete aldrig orsakat någon
oenighet.
Den belgiska vallhunden skall ha normala och harmoniska
proportioner och utstråla elegans och kraft. Den skall vara
medelstor med torr och stark muskulatur. Rasen skall vara
kvadratisk, härdig, rustad för utomhusvistelse oberoende
av årstid och de klimatväxlingar som är vanligt förekommande
i Belgien.
Med sina harmoniska proportioner och det stolt burna huvudet
skall den belgiska vallhunden ge ett intryck av elegant robusthet,
vilket bör vara ett utmärkande drag för en arbetande hund.
När hunden döms i stående skall den ställa sig i en naturlig
position utan att föraren rör hunden.
Rasen är ursprungligen en vallhund, men är idag en brukshund
(för vakt, försvar, spår osv) och mångsidig tjänstehund liksom
familje-hund.
Rasen skall vara vaksam och aktiv, mycket livfull och alltid redo
till handling. Förutom sina medfödda anlag som vallhund har
rasen också värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt
vakthund. Om så behövs, tvekar den inte att försvara sin husbonde.
Rasen förenar alla de egenskaper man kan önska av en vall-, vakt-,
skydds- och tjänstehund. Dess livliga och vakna temperament
och dess självsäkra sinne, utan någon rädsla eller aggressivitet,
skall avspeglas i kroppshållningen och det stolta och uppmärksamma
uttrycket i de gnistrande ögonen. Man skall ha i åtanke ”lugn”
och ”djärv” vid bedömning av rasen.
Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse och förefaller vara
outtröttlig. Rörelserna är snabba, elastiska och livliga. Hunden är
kapabel till plötsliga vändingar i full fart. På grund av sitt kvicka
temperament samt önskan att vakta och skydda har den en
markant tendens att röra sig i cirklar.
Belgaren är en frisk, medelstor hund med ungefär samma mankhöjd
som en Schäfer.
Idealmankhöjd: Hanhund 62 cm
Tik 58 cm
Vikt: Hanhund: ca 25-30 kg
Tik: ca 20-25 kg.
Belgaren är inte en hund som passar alla människor. Den är
glad, livlig, alert och intelligent och i rätta händer är den en
utmärkt allroundhund men man skall också vara kritisk mot sig
själv innan man skaffar sig en Belgare (eller kanske en hund över
huvud taget). Belgaren kräver att få vara en del av familjen. Det
duger inte att arbeta heltid och låta någon rasta den någon gång
mitt på dagen. Det kan leda till katastrof framför allt vad beträffar
en olycklig och ensam hund som saknar sin flock och vantrivs men
också vad den i sin ensamhet kan förvandla möblerna i hemmet till.
Om Du inte aktiverar den så tar den initiativet och gör det själv.
Belgarens livliga intellekt gör att den fattar snabbt. Man brukar säga
att tanke och handling är ett och detta gör att vissa människor inte
passar som Belgarägare. Det gäller att ha klart för sig att detta inte
är en hund som trivs med att bara ligga i soffan och göra ingenting.
Här krävs dock en balansgång eftersom det kan vara bra att lära sin
valp att ta det lugnt också. Socialträning och miljöträning är ett
måste men minst lika viktigt är att hunden blir harmonisk. Tag gärna
med den till vänner och bekanta och lär den att ligga still och
koppla av. Ställ krav på Din hund i vardagen och du får en härlig
kompis i många år framöver - i nöd och lust, i vått och torrt.