Lucky var en trevlig, snäll, sällskaplig, alert och (när han själv ville)

 kelsjuk kille. Lite avvaktande mot nya människor som en sheltie ska

vara. En del påstår att han var väldigt morsk och framåt för att vara en

sheltie. Antagligen för att han nästan alltid hade Shadow  bakom

sig som försvarade honom. Strunt samma hur stora hundarna

 var, visade dom fel attityd så skulle dom få.

Han hade mycket vallningsinstinkt i sig så det blev ofta koppeltrassel

runt benen. Stod man o pratade med någon och denne började gå

 iväg så skulle han få den att stanna kvar med skall o inringning.

Fungerade inte det så tog han ibland tag i byxbenet för att stoppa

personen. Inte alltid så populärt. Å andra sidan så stannade han

alltid hos flocken när han var okopplad o sprang inte iväg

 på egen hand (om det inte dök upp en hare förstås).

Lucky var en ypperlig vakthund, inte så avskräckande kanske,

men som såg och hörde allt samt gärna berättade högljutt när

han tyckte något verkade skumt.

Han var en jättefin, mysig och tillgiven familjemedlem och han

lämnar ett väldigt stort tomrum efter sig.

Nu får du springa på dom evigt gröna ängarna, Lucky, och jaga

bollar, harar, skator och sorkar så mycket du orkar.

Vi kommer aldrig att glömma dig

Matte Helen o Din flock