Lucky var en trevlig, snäll, sällskaplig, alert och (när han själv ville)
kelsjuk kille. Lite avvaktande mot nya människor som en sheltie ska
vara. En del påstår att han var väldigt morsk och framåt för att vara en
sheltie. Antagligen för att han nästan alltid hade Shadow bakom
sig som försvarade honom. Strunt samma hur stora hundarna
var, visade dom fel attityd så skulle dom få.
Han hade mycket vallningsinstinkt i sig så det blev ofta koppeltrassel
runt benen. Stod man o pratade med någon och denne började gå
iväg så skulle han få den att stanna kvar med skall o inringning.
Fungerade inte det så tog han ibland tag i byxbenet för att stoppa
personen. Inte alltid så populärt. Å andra sidan så stannade han
alltid hos flocken när han var okopplad o sprang inte iväg
på egen hand (om det inte dök upp en hare förstås).
Lucky var en ypperlig vakthund, inte så avskräckande kanske,
men som såg och hörde allt samt gärna berättade högljutt när
han tyckte något verkade skumt.
Han var en jättefin, mysig och tillgiven familjemedlem och han
lämnar ett väldigt stort tomrum efter sig.
Nu får du springa på dom evigt gröna ängarna, Lucky, och jaga
bollar, harar, skator och sorkar så mycket du orkar.
Vi kommer aldrig att glömma dig
Matte Helen o Din flock